Lördagen den 6 maj pilgrimsvandrade vi från Allarps berg till Natthall och Djupadalsmölla, En av de korridorer där Trafikverket tänkte sig ett järnvägsspår.
Hur tacklar man yttre hot? Är det övermäktigt får vi gå inåt? Himmelriket är inte så mycket en fysisk plats som ett inre tillstånd – när allting faller på plats. Det går utöver det jordiska. Går inte att peka på – det finns inte här eller där – det finns inom oss – närmast hjärtat.
Det är som ett frö som sätts i marken – osynligt och levande. Eller som en gömd skatt (i en åker). Det räcker att känna till den – för att livet ska få en ny riktning – och prioriteringarna bli annorlunda.
Vi säger att man inte kan ta med sig något när man dör – det är inte riktigt sant – det finns något som går att ta med sig – allt det som verkligen betyder något, relationerna, både till varandra och till Gud. Det är inte vilken skatt som helst. Den kostar allt – och ger mer tillbaka. Den rår varken yttre hot eller döden på. Livet är större än så.
(rubrik citat från Jesaja 26:19)
Pilgrimsvän 